Helg och sånt
Jag ska blogga. och det har inte ens gått en vecka sen sist.
Nu är det måndag. Jag har sovit jättelänge. Var ju tvungen att ta igen mig efter helgen.
Fredagen blev mycket trevlig.
Jag mötte upp L och tillsammans åkte vi till Sh för att fixa det som måste fixas. Tentan är inlämnad och L ska förhoppningsvis inte vara utestängd från datorerna i plugget. När det var klart så lunchade vi på Mondo och tog sedan bussen till Haninge centrum. Där letade jag i desperation efter något att skänka till min sambo som allt enligt tradition vägrat önska sig något. Han fick en tröja. L hittade en vinterjacka. En röd.
Ur det blå så sprang vi på min lilla mamma som jag inte träffat på över en månad. Jag tog tillfället i akt och bjöd in mig själv på middag. Jag följde dock med L hem en snabbis för te och rostade mackor och för att välja örhängen åt henne. Sedan sällskapade en bit på bussen, L skulle till årsta och jag till lilla mor.
Väl hos mor åt vi nötter från Damaskus, krabba med hemgjord aioli, fem sorters spanska ostar, drack vin och diskuterade makt och vilka i samhället som ägde den. Det gick livat till kan jag lova. Jag vann. Jag har ju läst retorik.
Lördagen blev också trevlig.
Det kom över lite folk för tårta, snacks och alkoholförtäring. Tyvärr så kom inte alla inbjudna pga feber och jobb och allt annat skit här i världen. Men man ska inte klaga. Det blev la bra ändå. Jag pratade tyska. L pratade franska. Det var fullt begripligt. Kattorna var jätteduktiga och hälsade på nästan alla. Jag skulle lagt upp bilder men dom ligger i den andra datorn så jag ids int.
Söndagen var inte så jättetrevlig. Huvudvärk.
Efter att ha sparkat ut dom som slaggat på soffan ägnade jag mig åt att tycka synd om mig själv. Det blev en riktig bakisdag med sliskig hämtmat och hyrfilm. Vi såg 28 veckor senare. Den var precis som man kan förvänta sig. Blodig och hoppig och gömma sig bakom en kudde. Roligt.
Nu ska jag ta tag i plugget. Jobbigt. Jag vill int. Gör nu.
Min väg mot fackidioti.
Det kan visa sig vara mycket problematiskt, jag har nämligen inte gjort så mycket mer den senaste tiden än att sitta på diverse bibliotek och förkovrat mig i saker som jag antagligen aldrig kommer ha nån nytta av att veta. Nu under veckan har det varit hemtentaplugg. Jag och E (Observera att jag när jag pratar om E inte syftar på knark utan på en mycket smart människa) har suttit i Sh:s bibliotek och ångestfnittrat från tidig morgon till skymningen. Det var precis lika jobbigt som det låter men jag blev å andra sidan klar i mycket god tid.
Exempel på varför det krävdes en hel del tid till läsning:
"Om kampen för ett rättvist samhälle uppfattas i termer av övergången från maktlösa till makthavare för kvinnor som grupp och detta impliceras i feministiska diskurser som strukturella sexuella skillnader i termer av könsskillnader, så skulle det nya samhället bli strukturellt identiskt med den existerande formen av maktrelationer och enbart utgöra en enkel inversion av det som nu existerar " påstår Chandra Talpade Mohanty.
Och jag kan inte annat än att hålla med. Men frågan är: Är det bara jag som behöver läsa det där typ fem gånger för att begripa vad som menas? Ska det vara så svårt att skriva begripligt? Måste alla smarta teoretiker vara sadister?
Men nu är jag ju klar med tentan och ska åka in med den till plugget. Jag ska möta upp L på tåget för hon måste också dit och fixa lite grejer. Sen ska jag hem och vemodigt se mig omkring i lägenheten för att konstatera att jag måste städa. På lördag fyller nämligen Pip 25 år och detta ska firas!
Nä nu får det vara nog. Nog sa jag!
