annbivalent

... är just vad jag behöver nu. Okej, andra veckan på högskolan och jag tappar redan håret. Det är inte så mycket att jag inte hinner utan att jag inte vet vad som ska göras till när. Man måte leka detektiv och gå igenom alla häften man någonsin fått och jämföra, dubbelkolla och sen kolla i kalender om det kanske möjligvis stämmer. GAAAHHH! Nu tänker du kanske: Jaha varför sitter du och bloggar mitt på ljusa dagen om du nu har en massa att göra. På det svarar jag: Blä! För det första: Jag måste släppa taget och gnälla lite för annars kommer det flyga doktornsavhandlings-sidor i luften snart. För det andra: Hur skulle världen kunna överleva om jag inte bloggade?

fast nu när jag tänker på det har jag inte så mycket att blogga om; den senaste veckan har varit plugga, snora, äta, skita, snora mer, plugga lite till och sova. I olika ordning för det mesta... och just det! jag glömde det viktigaste som jag har ägnat ganska mycket tid åt på senaste: först stå och vänta på tåget för att lite senare övergå i att stå och vänta på ersättningsbussen. Jag önskar att jag var forskare för då kunde jag se det som en observation av hur människor reagerar i stressituationer.

Nu har katten bajsat och eftersom förkylningen håller på att släppa så känner jag den behagliga doften sprida sig. Måste göra något åt saken... Hutt!