annbivalent

ska det vara att sälja ätabara nudlar? Nej, vi köper bara in ett märke... vårt eget jätteäckliga märke som tar tre timmar att koka och dessutom luktar bajs! Vi här i butiken tycker att du ska äta de här äckelnudlarna för vi har köpt in flera kubikmeter. BLÄ! Ska det vara så himla svårt? vavava? fan...

Med denna inledning illustrerar jag hur mycket som inte hänt på senaste tiden. Att bli upprörd över nudlar är sånt man bara har tid med om man undviker att skaffa sig ett liv. Det kan iofs vara ganska ansträngande att undvika livet och det kan ta ganska många timmar i beslag men det lämnar iaf en hel del tid över för att klaga över saker som andra inte tycker spelar någon roll. Men det spelar roll, det gör det verkligen. Jag behöver mina rutiner och känslan av att kunna fixa tio luncher för femtio spänn. Kan jag inte följa mina rutiner blir jag butter och skäller på katterna för att de inte är klara med disken. Jaja...

Förra veckan träffade jag tsö göls för en fika hemma hos J. Mycket trevligt. Fast Js katter ger mig en känsla av att mina katter skulle kunna vara lite småfeta. Men jag undviker att tänka på det... hmm jag kallar dem istället för trivseltjocka. I alla fall. På väg till J ramlade jag på en blöt gräsmatta och lerade ner hela mig (hela mig= ena byxbenet. fast just i den stunden identifierade jag mig själv med mitt ben.). Jag blev sur på gräsmattan och sa åt den att den var dum och borde dö. Sen gick jag till J och torkade lera med en disktrasa. Och åt upp nästan alla bullar... eller iaf de bullar som de andra inte åt. Det hade ju varit svårt att äta de bullar som de åt. Jag är inte mycket för att idisla andras käk.

Fredagens föreläsning ställdes in viket ställde mig i en position av apati. Jag pillade lite med några artiklar dvs flyttade dem fram och tilbaka över bordet och skrev små kufiska meningar på vaxduken som jag sedan suddade ut. Alltså jag suddade inte ut vaxduken utan de kufiska meningarna. Hade jag kunnat sudda ut vaxduk skulle jag göra det bara för att sedan ha det som partytrick. "Kolla vad jag kan göra! sudda ut vaxduk!" Igår slog det mig. Jag kommer att bli underkänd på retoriktentan. Hur kunde jag inte ha insett det? det finns fan ingen äppelpaj att jag klarade den. bajs!
För att bryta min apati svängde fastighetsskötaren förbi och oproppade vårt igenproppade diskho. det vara bra. Nu kan man diska utan att vattnet kommer upp i andra hon. Saken är bara den att disken under perioden med igenproppning har växt til ett gigantiskt berg som ser ganska skrämmande ut. burr.
Nej nu ska jag gå och låtsas göra något produktivt.